Jag är förvånad över hur lite jag ändå behöver rensa i rabatter och trädgårdsland. Jag skulle självklart kunna rensa mer än jag gör, men trots att tiden äts upp av annat så ser det inte ut som hej kom och hjälp mig. Det är till och med fint.
0 Kommentarer
Hur vi människor dekorerat våra rum genom årtiondena är något som jag finner extra spännande. Kanske för att det är rätt lätt att ta till sig, det finns ett mönster som går att spåra. Allt från kläder, till relationer, till möbler, till politiken till vad vet jag går att se i årtiondenas olika tapeter. 70-talet till exempel. Det syns i de stora orangea blommorna att revolutionen och androgyneniteten var på... ja, som en säger, på tapeten! Eller slutet av 1800-talet, den här ruffiga men ändå gärna spetsklädda tidsepoken. Så frågan är vad vi borde välja i vår mangårdsbyggnad från 1750. Ska vi försöka bryta tiden genom att slänga in gårdagens tapeter, för att förstärka husets anor, eller borde vi skapa historia genom att använda vad som är chickt och fint idag? Jag är väl medveten om att det förmodligen kommer dröja bortåt femton år innan det är dags att på riktigt välja tapeter. Jag är dock helt säker på att det är viktigt att redan nu drömma om den dagen när det är dags att välja. Om sanningen ska fram började vi diskutera tapeter nästan innan vi började kolla på hus. Jag har mina favoriter: Samtliga är från Trustworth Studios Wallpapers och är inspirerade, eller direkt kopierade, av äldre tapeter.
Men det roligaste skulle nog ändå vara att lämna in de tapet-rester vi hittar i huset och få de rekonstruerade. Som den här till exempel, en bit som sitter i en kattvind: Det finns några kritiska platser i mangårdsbyggnaden som jag är lite extra orolig för. Den ena platsen är på nedervåningen där någon pappskalle bestämt sig för att sätta in heltäckningsmatta. Hur det egentligen står till med grunden där vet vi inte för ens vi lyft på mattan och det som finns under. En annan plats jag kände mig nervös inför var på övervåningen precis över farstukvisten. Platsen var nämligen inplastad och det syns att det har varit någon form av ordentlig skada på både tak och golv. Idag bestämde vi oss för att bryta oss in under plasten och se vad som egentligen gömde sig där under. Det kanske inte var som en härlig dag på en mysig sommaräng, vi blev rätt smutsiga av saker som trillade loss. Men långt ifrån så farligt som vi hade trott! Vi började med att ha både ansiktsskydd och heltäckande på oss, men ju mer friskt trä det luktade och ju mindre ens ett uns av mögel trädde fram, desto mer tog vi av oss. Kanske inte det vackraste i världen, men torrt och fint!
|
Gården
Ett 1750-tals projekt. Archives
Februari 2017
|