Min superkraft är inte att jag kan gå genom väggar, hoppa jätte högt eller är starkare än pippi. Min superkraft är bättre än så: jag vaknar nästan alltid två och en halv minut innan väckarklockan ringer. Att vakna utan att det värsta ljudet i världshistorien tvingar mig till det skapar dagar som är så otroligt mycket mer fyllda av livslust än om jag kunde andas under vatten, hade laserögon eller kunde flyga. Det börjar bli kallare och kallare i luften. Vi har fått in vår innerdörr och försökte i och med det ha öppet ut till hallen, men det gick inte. Igår när vi kom hem var det 11° i köket. Efter att vi lagat mat med varmluftsugn på 250°, eldad i vedspisen och tänt ljus stod termometern på nästan 15°. Efter all vår aktivitet borde den snarare stått på 35°. Jag stängde dörren och vår hall får fortsätta ligga på strax över nollan. Denna morgon när jag steg upp (innan väckarklockan ringde) var det nästan 14° i köket. Med lurviga tofflor, stickad stalltröja, varm kopp te och första adventsljuset tänt, kombinerat med min superkraft, behövde jag inte känns kölden. Det liksom spirar en värme i mig ändå. Det gör alltså inget att näsan nästan trillar av på vägen till köket, att jackan är lite stel av frost och att det fläktar från vinterstormen i trappen. (Det är för övrigt lite svårt att ta in att jag inte ens har behövt köpa julpynt. Det var bara att gå ut i Tilba-huset och leta. Till och med ljusen fanns att hämta.)
0 Kommentarer
Flera gånger under tidigare inlägg har jag återkommit till Min bild av att bo såhär. Jag blir emellanåt varnad för att tänka just så, eller ifrågasatt med ett Blev det som du tänkt dig?. Som att något bara blir..? För att det ska bli som jag har en bild av hur det ska vara får jag ju ta och göra det precis så. Det är klart att flera av föreställningarna inte har blivit verklighet (än?), på både gott och ont. En föreställning jag hade var att allt skulle gå sönder hela tider och att jag inte skulle göra något annat än att laga grejer. Samtidigt hade jag föreställningen om att jag skulle hinna göra tusen projekt för att utveckla huset. Ingen av dem är till fullo ens möjligt att uppfylla. Jag kan ju inte springa runt och laga skador om jag också ska skapa nytt på andra håll. Men det finns vissa detaljer som gör att det känns precis så som det ska göra. Som att vi anlade ett trädgårdsland, en plats att gräva i. Även inköpet av en lite är precis en sådan detalj. Jag hann också plocka lingon. Putsade fönstren... Det är ju dock inte som att allt det här bara händer i och med att jag flyttat bort från betongen. Jag måste ju skapa platsen efter bilden, inte bara bilden efter platsen. Jag måste se bilden framför mig och om det är något jag saknar får jag försöka skapa det. Som idag. I min bild av att bo på landet så kommer det olika fåglar till min tomt och jag går ut med stelfrusna fingrar med olika frön och nötter till de små liven när frosten kryper på. Typisk sådan sak som inte bara finns av sig själv. Jag visste heller inte riktigt hur jag skulle bygga den, men tänkte att det mesta går att hitta i stora huset. Det gjorde det också. Ett gammal lampskärmsskelett, en liten skål, en tygservett, tallrikshållare och en kedja så blev det något som kanske en fågel kan tänka sig att besöka. Jag har dock ingen kunskap om vad små fåglar egentligen gillar. I helgen plockade jag på mig några talgbollar och en fröblandning. I bilen hem lät Google mig veta att det, det var helt fel. Palmolja och äckliga smaker, det är vad de där talgbollarna innehåller...
Jag ska istället helst baka eget julgodis och helst servera ekologiska frön och nötter av olika de slag. Helst ska jag tänka på vilka frön som passar vem samt justera plats efter fågel. Jag lär mig en massa av min bild av hur det ska vara, och även om det inte kommer svärma av småfåglar runt mitt lilla bygge, så är det ändå precis de här detaljerna som göra att det är precis som jag tänkt mig. En del i charmen i att bo där jag gör är att uppleva de olika årstiderna. Samt att planera inför dem. När november gjorde sin ingång gjorde hon det verkligen med buller och bång och knappt två veckor senare har hon lagt ett täcke över Tilbagården. Det är lite kallt inne hos oss och vi jobbar vidare med att färdigställa innerdörren, så att det inte blåser rakt in. Vi har än så länge bara fyra rum uppvärmda: kök, matrum (för litet för att kallas sal), sovrum och toalett.
Men hej vad glad jag var i morse när bilar stod stilla vid vägkanten, tågen var inställda och bussarna inte tog sig fram, men vår nyinköpta fyrhjulsdrivna pickup Maj-Björn tuffade förbi även i de halaste uppförsbackarna. Även om det är en otroligt tung dag (Trump vann valet) så önskar jag lite att den aldrig tar slut. Jag älskar just det här vädret absolut mest av allt. |
Gården
Ett 1750-tals projekt. Archives
Februari 2017
|