I stort sett sedan dag ett har vi försökt hitta någon som vill köpa de grejer som huset är belamrat med. Vi har även försökt att skänka bort en hel del. Bland annat har en förskola varit och hämtat några lådor leksaker, en antik-handlare har köpt saker som han nu säljer vidare för trippla priset och vi nästan tvingar på saker på både nära och kära. Men det är svårt! Trots otaliga försöka att hitta någon loppis som vill ha allt är det ingen som har nappat. Nu tog vi saken i egna händer och tog steget in i världen av... bakluckeloppis. Det är ungefär som att gå på Ullared första gången, eller sova i en husvagn. Det är något som händer med en, en träder in i en annan värld, med en annan kultur. Som att prisas in i en ny religion. Inträdesprovet var då rakt inte enkelt! Förberedelserna bestod av flera nätter fyllda med prissättning och tidningspapperspackande. När allt var förberett och vi hade läst på hur en skulle bete sig (ta med handväska, växel, ett bord (helt lättillgängligt) och håll HÅRT i allt du har kärt) så körde vi till Täby Park. Vi hann inte ens öppna dörren så stod den ett 20-tal personer omkring oss och öste ur sig frågor. "Har ni mordkommissionen 3 på DVD?!" "Säljer ni barnkläder??" "Klockor???" "DEN DÄR VILL JAG HA!!" Jag var inte riktigt beredd på den där anstormningen och när någon timme gått och kaoset lugnat sig en aning stönade jag fram "Kaffe... jag behöver kaffe" Men nu har vi varit på loppis tre gånger och jag tror bestämt att vi börjar få in någon rutin på det. Ungefär 6000 kronor har vi dessutom tjänat in. Men viktigaste av allt, vi har blivit av med några lådor prylar!
0 Kommentarer
Även om jag fortfarande får en lite chock varje gång jag går in i mangårdsbyggnaden över hur mycket saker det finns där, så börjar berget onekligen att minska. Vi kör till tippen i skyttetrafik och vi har nu åkt på bakluckeloppis och sålt en del grejer. Det går långsamt, men det går framåt. Även om jag inte i min vildaste fantasi trodde att jag flera månader efter att vi flyttat in fortfarande skulle jobba på att flytta ut föregående fastighetsägaren så känner jag mig ändå inte särskilt frustrerad. Det tar den tid det tar och jag bort på en otroligt fin plats, med eller utan 1000 prylar jag inte vill ha.
|
Gården
Ett 1750-tals projekt. Archives
Februari 2017
|