Jag ville ha en blå dörr. Gärna en trappa dit upp. Helst av sten. Vi hade gått på flera visningar den dagen. Minst tre, kanske fler. Helgen innan var det samma sak. Helgerna innan för att vara exakt. Flera drömprojekt hade passerat. Stora som små som tagit oss i besittning. I tanken hade vi renoverat minst en handfull gårdar, torp och hus innan vi steg in på tomten den där dagen. En blå dörr. Det var det första jag såg. För tre dagar sedan skrev vi kontrakt. Vägen dit var verkligen inte spikrak. Vi blev inte omkullkastade av hänförelse första gången vi klev in genom den blå dörren. Vi var trötta, vi hade lite bråttom till nästa visning, huset var dessutom inte ett sådant hus vi hade tänkt oss. Huset skulle vara större, det här var anpassat efter en mycket liten tant. Möjligtvis att vi blev svaga i knäna när vi gick in i mangårdsbyggnaden, hus nummer två av fyra. Där fanns i för sig ingen blå dörr, dock en stark doft av renoveringsbehov, hängande papptak, mögellukt i hörnen, oisolerat tak, massvis av skräp, i stort sett orört… I stort sett fantastisk. Vi förlorade en budgivning på ett annat hus. Vi kollade på några fler. Jag sa ”Kan vi inte åka tillbaka till den där lilla stugan med den blå dörren, bara för att liksom.” Nu har vi skrivit kontrakt.
0 Kommentarer
|
Gården
Ett 1750-tals projekt. Archives
Februari 2017
|