Idag var det dags för köket. Farmor och Farfar var här för att hjälpa till med den finaste köksmöbeln i världshistorien. Jag vet inte hur många spikar som den var byggs av. Tillräckligt många för att jag skulle ge upp och gå över till att med kofot och muskler banka ned bygget som en viss Lundblom gjorde 1946. Även om jag kanske inte tycker att Lundblom gjorde ett vidare vackert arbete så är jag mäkta imponerad över saker som kan hålla så pass länge. Tänk att en familj som flyttade in exakt 70 år efter att köket byggdes skulle vara de som rev den. Bra jobbat Lundblom! Även om planen bara var att få bort köksstommen kunde jag inte låta bli att fortsätta lite till så gav mig ann att ta bort brädorna som var bakom köket och tjoho av glädje uppstod! Stänkmålad lerklining!! Ser framför mig en äldre man med buskig mustasch, bruna kläder och helt indränkt i små svarta fläckar efter att han någon gång på 1700-talet stod här med ett litet torkat björkris och skvätte limfärg på min vägg. (För er som är mer pålästa och gärna sticker hål i min fantasi: jag vet att stänkmålning förekommit även under hela 1800-talet, och in på 1900-talet. Men det är större chans att en 1700-talsgubbe med mustasch och fläckiga kläder stänkte limfärg på väggen än att en 1700-talsgubbe satte upp masonitskivor)
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Gården
Ett 1750-tals projekt. Archives
Februari 2017
|