Mycket tyder på att köket är det äldsta rummet i huset. Framförallt är det innehållet under golvet som väger tyngst som bevis.
Trägolvet har legat direkt på jord. I de andra rummen har det varit en öppen grund där luft har kunnat cirkulera. Men inte i köket. Det är tungt att försöka gräva ur jorden i köket. Vi har hållit på ett tag nu, men bara kommit några meter. Tunga stenar och hårt packad jord. Himla tur att vi har haft Maj-Björn till hjälp!
Men även om det här är det jobbigaste rummet är det också det rummet som är mest spännande. Hittar små spännande saker här.
Stoppnål, lergök och ett par dojjor. Samt myntet såklart.
Ingen aning om hur lång tid det här kommer ta... Det där är knappt en kvadratmeter.
0 Kommentarer
Fan ta pärtspont som bara går sönder och sönder och sönder. "försiktigt, försiktigt, försiktigt *knak, brak, tras* faaan, en gång till; försiktigt, försiktigt, försiktigt *knak, brak, tras* faaan" osv.
Men till slut hittade vi ett sätt. Det gällde att ta många brädor samtidigt. Kanske att mängden vi lyckades rädda räcker till en bröstpanel i hallen i alla fall! Vi har några jordgubbsplantor i rabatten kring härberget. Om jag har tur får jag se skymten av någon form av bär. Ofta ser jag bara hur de blommar fint. Inte fy skam det heller, men jordgubbsplantor har förmågan att få det att vattnas i munnen på mig, men aldrig att jag får smaka bären. Det är det någon annan som gör. Vem vet jag inte, men jag hoppas den är lycklig. Men idag bestämde jag mig för att göra något åt mitt dreggel och bygga mig en jordgubbsbädd. Jag har en ambition för min trädgård att den framförallt ska vara vacker, och jordgubbsland med nät omkring tycker jag inte riktigt uppfyller det jag håller på att bygga. Så jag la placerade landet på ett annat rätt så fult ställe: trekammarsbrunnen. Först grävde vi ett litet dike kring det som skulle bli rabatten. Allt ogräs får vara kvar i mitten. Tänkte försöka mig på kvävningsmetoden så steg två blev att täcka med tidning och kartong. Jag har läst att jordgubbar helst vill ha det som det är i skogen och i skogen finns det ju trä, så på kartongen la vi träflis. Därefter gick vi in i stora huset och hämtade några lass med helt genomdöd jord från grunden. Grå och tråkig. Hoppas på att komplettera livlösheten med ett års kompost, mestadels bestående av kattbajs! Gyllenbrun och smaskig. Gräs och halm mellan raderna och nu väntar jag bara på att jordgubbsplantorna i rabatten ska yngla av sig nya plantor. Hoppas hoppas på att det här ska fungera!
Idag hittade jag något som gjorde att jag genast ringde alla mina snabbnummer i telefonboken innan jag ens hann undersöka fyndet mer än i några minuter. Första personen jag ringde var mamma och när hon svarade kunde jag inte ens få fram ett ord. I grunden i köket hittade jag ett mynt. Ett mynt från 1750.
I år la vi hela semestern till förmån för huset. Men semestern har vi ju för att 20-talets arbetare kämpade för att åtminstone få två veckors vila per år. Så mellan grävandet, släpandet och planerandet passar jag på att hedra dem genom en stunds vila.
Jag bor här för att lära mig. Jag måste komma ihåg just det. När spikarna böjer sig, pinnar går av, hammaren slår till tummen, stickor sticks in under nageln, brännässlor letar sig upp längs mina armar, vokabulärer fullkomligt sviker, när jag inte kan se skillnad på en hammare och en slägga och när jag måste göra om samma sak tio gånger för att det inte blir rätt. Då måste jag komma ihåg just det. Jag är här för att lära mig. Allt det där; brännässlor, stickor, missförstånd, kras och brak. Det är just därför jag är här. Har försökt att sätta upp ett staket kring hallonsnåret. Ett helt vanligt enkelt staket byggt av läkten från fasaden på manngårdsbyggnaden. Det borde bara vara att spika i några spikar och sen är det klart. Ungefär så enkelt skulle det varit om någon annan hade gjort det. Men jag tycker det är skitsvårt. Har hållit på i flera, flera timmar. Gjort mig av med flera, flera spikar. Fått mäta om och om igen, vända och vrida på allt.
Men vet ni? Nu är staketet på plats! Nu har vi tagit ledigt från husbygget i ungefär en månad. Tur att pappa finns som styr upp det hela lite. Fyra rum har nu blivit av med sina golv och ett av rummet har dessutom grävts ur. Jord, grus och lerklining i en salig blandning. Det har blivit många varv till tippen och ganska hård träning för ryggen. En vecka av fokuserat arbete och vi har kommit jätte långt! Jag tror vi med glädje kan konstatera att timmersyllen inte alls ser så hemsk ut som vi befarade och att det kanske, kanske faktiskt går att rädda den här kåken!
Idag var det dags för köket. Farmor och Farfar var här för att hjälpa till med den finaste köksmöbeln i världshistorien. Jag vet inte hur många spikar som den var byggs av. Tillräckligt många för att jag skulle ge upp och gå över till att med kofot och muskler banka ned bygget som en viss Lundblom gjorde 1946. Även om jag kanske inte tycker att Lundblom gjorde ett vidare vackert arbete så är jag mäkta imponerad över saker som kan hålla så pass länge. Tänk att en familj som flyttade in exakt 70 år efter att köket byggdes skulle vara de som rev den. Bra jobbat Lundblom! Även om planen bara var att få bort köksstommen kunde jag inte låta bli att fortsätta lite till så gav mig ann att ta bort brädorna som var bakom köket och tjoho av glädje uppstod! Stänkmålad lerklining!! Ser framför mig en äldre man med buskig mustasch, bruna kläder och helt indränkt i små svarta fläckar efter att han någon gång på 1700-talet stod här med ett litet torkat björkris och skvätte limfärg på min vägg. (För er som är mer pålästa och gärna sticker hål i min fantasi: jag vet att stänkmålning förekommit även under hela 1800-talet, och in på 1900-talet. Men det är större chans att en 1700-talsgubbe med mustasch och fläckiga kläder stänkte limfärg på väggen än att en 1700-talsgubbe satte upp masonitskivor)
Salens tur. Jag är så nyfiken på allt som gömmer sig under golven att jag knappt kan gå på dem. Trippar nästan på tå för att inte störa eller förstöra det som är under. Jag vet att det högst troligt bara är sågspån och jord. Men tänk om det är en gammal vikingagrav! Eller guldgömma! Eller ett grävlingbo! Eller vad som helst!! Jag har med skräckblandad förtjusning lyckats dra ut några gamla spritflaskor genom grunden när vi tagit bort betong. Men lyckan som uppstod när vi började ta bort golvet i salen och det sa knak och jag föll igenom, det går det inte att sätta ord på! Vad jag hittade? Porslinsbitar, spritflaskor, massvis av batterier, stora stenar, musbon, sardinaskar, några porslinskoppar och det absolut häftigaste av allt: ett utrymme som inte bara ser ut att vara torpargrund. Pom pom, varför finns ett tomt utrymme på det här sättet med en mur som omsluter det hela?
|
Gården
Ett 1750-tals projekt. Archives
Februari 2017
|